Vår pedagogiska tanke handlar ju om att det är i skolan man möter lärare som kan sin sak. De är alltså pedagogerna som är bäst rustade för att få elever att nå längre i sin kunskapsutveckling...men alla tänker ju inte lika. Lyssnar man på den politiska läxdebatten kan man lika gärna låta alla föräldrar ta över lärandeprocessen när det blivit eftermiddag och skolan stängt. Ena stunden snackas det om utbildade lärares värde för inlärning och i nästa sekund kan vilken förälder som helst ta över uppdraget hemma.runt köksbordet.
Men det finns även allt för många pedagoger som vecka efter vecka skickar hem läxor för att det bara ska vara så. Och de lärare som sitter fast i läxträsket har också en annan syn på kunskap. Man vill kontrollera ett bestämt avsnitt eller kapitel, det är det som är själva grejen.'
Men vi, Sara och Johnny, som vill att våra medarbetare ska bedömas under hela resan kan inte jobba med läxor vecka ut och vecka in. Formativ bedömning handlar ju om att vi pedagoger ska finnas med under hela lärprocessen. Och det är ju först då som vi kan få ett rättvist bedömningsunderlag.
I UNT förs just nu en intressant läxdebatt och det mest intressant är att hälften av alla rektorer kan tänka sig att skrota läxan....
Ännu mer intressant är läxans självklara status, trots att den inte alls finns med i skolans styrdokument. Läxor nämns överhuvudtaget inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar