Kan det vara så att företagen inte ser någon vinst med samarbete?

Nästan alla kommuner har som mål att företag och skola ska samverka. Man vill få till ett entreprenöriellt tänk över gränserna. Okey, visst är tanken god och visst kommer det i gång en del samarbeten. Men problemet verkar vara att få till någonting som håller i sig över en längre tid. Varför är det så?

Kan det vara så att företagen inte riktigt känner någon vinst i att vara med och samverka. När samverkansmötet är över och det blir vardag igen så är det inte lika självklart att man ska vara med och bjuda på sina kunskaper, åtminstone är det en del av våra erfarenheter. Eller är det så att det är pedagogerna som inte riktigt vill släppa in andra aktörer i skolan? Det kanske till och med är så att det är snäva tolkningar av kunskapskraven som placerar lärarna bakom katedern, ännu en gång?

Men det finns ju undantag, så klart. Om man sneglar lite på Ånge kommun så kan man hitta en del guldkorn. Det känns åtminstone som att deras nysatsning är rätt väg att gå.

Kreativitet och nytänk kräver ett stort mått av pedagogisk frihet och frågan är väl åt vilket håll de politiska vindarna blåser?...mer kontroll och mer statisk inlärning eller är det kreativitet och inre motivation som ska få råda?