Nu bygger vi om vårt sätt att undervisa

Den som jobbar med ett entreprenöriellt förhållningssätt ser lärandet som en kraft som kan utvecklas över allt i samhället. Det är inte så att allt ska ske i skolan...tvärtom. Andra miljöer berikar lärandet så mycket mer.

Ett litet problem har dock dykt upp....sedan ett halvår tillbaka saknas det elevdatorer. Det är inte så att det är en eller två som saknas. Hela högstadiet är helt och hållet utan digitalteknik. Självklart drabbar det här vår undervisning och många moment måste "byggas om" för att vi ska kunna nå kunskapskraven i våra fyra samhällsorienterade ämnen.

En del av vår "ombyggnad" handlar om att vi ska utmana de politiska partierna i Enköpings kommun. Det är ju faktiskt politikerna som har ett superstort ansvar för skolan och man ska inte komma undan sin del av ansvaret. Nu är det upp till bevis. Inte så att vi ska gnälla om datorläget, det behövs inte eftersom det är väl känt vid det här laget.

Nä, den här gången ska vi bjuda in hela det politiska etablissemanget att delta tillsammans med våra medarbetare. Och vi tar faktiskt för givet att våra politiker tar sig tid. Det kommer att bli ett kunskapsutbyte där våra åttor kommer att vara huvudpersoner. Just nu letar vi efter lämplig lokal och inbjudan till politikerna Enköping går ut vilken dag som helst.

Att våga ifrågasätta det mest heliga.....

Härom dagen dök det upp en intressant artikel i DN och bara rubriken kan få vem som helst att stanna upp. Ännu mer intressant blir det när man börjar läsa....här finns det en nobelpristagare som ifrågasätter den mer eller mindre heliga katderundervisningen.

Kontentan av det hela handlar ju om att man först ger eleverna en viss förförståelse. Där efter löser man uppgifter i par samtidigt som man för diskussioner. Avslutningsvis knyter läraren samman och lyfter in de bitar som ännu inte fallit på plats.

För oss som värnar om det entreprenöriella förhållningssättet låter det här som ett spännande elevaktivt arbetssätt. Att olika studier dessutom visar att det här pedagogiska greppet gynnar inlärningen gör ju inte saken sämre.

Vi, Sara och Johnny, har ett liknande upplägg anpassat för våra högstadieungdomar. Men det är också vår stora övertygelse att våra medarbetare lär sig mer när man får möta kamraters mentala kartor under en diskussion jämfört med att hela tiden matas av en monoton lärarröst vid katedern

Undervisningen utsätts aldrig för några onödiga avbrott.

I Svd finns en intressant artikel som går ut på att uppdraget som lärare är näst intill omöjligt. Och man lyfter fram många viktiga punkter som behöver förbättras om kvaliteten på undervisningen ska höjas.

• Dåligt med resurser och många elever blir förlorare om man inte får stöd hemma.
• Fler och fler arbetsuppgifter för lärare men ingenting plockas bort...
• Dokumentationen är omattande och själ viktigt pedagogisk tid

Men man fokuserar också på klassernas storlek och i viss mån är det säkert så att stora grupper kan vara en nackdel. Det som slår oss är att man tar förgivet att lärarjobbet automatiskt skulle vara ett enmansjobb i klassrummet.

"Alla som någon gång har stått inför en proppfull skolklass vet att vad man som ensam lärare kan åstadkomma är begränsat, hur kompetent man än är".

Vi, Sara och Johnny, är alltid två i klassrummet samtidigt som vi har större elevgrupper. Ibland är det två klasser men en del pass är det tre klasser. Det är inte så att vi gör några underverk men med ett lite annat upplägg än det traditionella når man bättre resultat jämfört med att vara ensam lärare i klassrummet.

Lärare måste bli bättre på att arbeta tillsammans för det finns så stora vinster att göra. För det första så säkrar man upp bedömningen på ett helt annat sätt. Två pedagoger ser och hör mer.....Men skapar också ett kontinuerligt lugn.

Det finns ju alltid minst en av oss i rummet oavsett vad som händer. Det spelar ingen roll om det handlar om att lösa en konflikt eller om man måste gå och hämta material. Undervisningen utsätts aldrig för några onödiga avbrott.





.

Livslångt lärande?

Läxdebatten fortsätter i UNT och den här gången har man kikat mycket på John Hatties forskning. Egentligen blir inte vi inte ett dugg förvånade. Men det som förvånar oss är synen på lärande hos både politker, pedagoger och föräldrar.

Det verkar som att läxan är i det närmaste helig som inlärningsinstrument. Nä, det gamla traditionella läxan hör mer hemma i en historiebok..."Så här var det för mina barn men idag tänker i annorlunda"

Entreprenöriellt förhållningssätt är ett sätt till att få fart på lärandet. Men det finns självklart andra varianter och tankar. Men det som måste fram är att vi pedagoger måste erbjuda andra sätt att lära. Okey, det kommer att handla mer om att individuella lösningar men det är inte det som är själva grejen.

Det här handlar om att få fler elever att lära sig mer och samtidigt ha motivaton och intresse kvar. Hur ska vi annars kunna skapa ett livslångt lärande?

Att ge alla elever samma läxa och samtidigt begära att alla ska visa sina kunskaper på samma sätt är  så långt i från ett modernt pedagogiskt tänkande som man kan komma.

Stolta entreprenörer!

Nu är det dags för UF-mässa i Uppsala igen. Och med allra största sannolikhet kommer man att få se många unga entreprenörer som stolt visar upp sina idéer. Och visst har gymnasiet ett bra koncept tillsammans med Ungt företagande.

Men det finns också en baksida....inriktningen handlar bara om att starta företag. Och det här sättet att jobba ska inte förknippas med ett entreprenöriellt förhållningssätt.

Vi, Sara och Johnny, driver entreprenöriellt lärande i våra so-ämnen. Men det är inte några företag som våra medarbetare ska starta. Dock med ett litet undandag när det är samhällsekonomi på schemat och våra nior kan få tänka lite som företagare under någon vecka eller två.

Resten av året, med alla våra grupper, handlar det om att jobba med den inre motivationen, tasigförsamheten, egna ansvaret och annorlunda sätt att lära. Och det är så långt bort från företagande man kan komma. Ibland är vi i skolan men ganska ofta sker inlärningen någon annanstans.

Att det entreprenöriella tänket går trögt på många håll i  kommunens grundskolor hör ju säkert samman med att både pedagoger och skolledare fortfarande förknippar entreprenöriellt lärande med något slags företagskit. Eller beror det på någonting annat?

Man ska promt göra som man alltid har gjort.....det är ju skolan i ett nötskal.

Skolan är en märklig institution....samtidigt som vi tillsammans gör många bra saker varje dag. Vi löser konflikter, vi jobbar med värdegrund och vi möter mängder av tonåringar varje timme. Det här är vardagsmat för oss och vi gör det bra....

Men det som vi och våra kollegor pratar allra minst om är pedagogiska idéer och tankar. Okey vi tjatar om allt vi gjort i alla år men det är sällan som vi diskuterar nya grepp.

Och de gånger det diskuteras entreprenöriellt förhållningssätt eller andra spännande grepp så finns det alltid pedagoger som har uppfattningen att det inte går att genomföra i just sina ämnen. Vi, Sara och Johnny, hävdar bland annat att det finns stora vinster med att två pedagoger arbetar tillsammas, särskilt med tanke på bedömning och likvärdighet. Men icke sa nicke man ska prompt göra som man alltid har gjort.....det är ju skolan i ett nötskal.

I den bästa av världar skulle diskussionerna kunna handla om spännande pedagogiska tankar men där är vi inte än. Istället lägger vi åtskilligt med för att diskutera hur många pennor, tejprullar och linjaler som ska finnas i varje skåp.

Sitter du fast i läxträsket?

Ett entreprenöriellt förhållningssätt kräver formativ bedömning så är det bara. Och i våra ögon ger den formativ bedömningen större möjligheter till vara och en att visa vad den kan.

Vår pedagogiska tanke handlar ju om att det är i skolan man möter lärare som kan sin sak. De är alltså pedagogerna som är bäst rustade för att få elever att nå längre i sin kunskapsutveckling...men alla tänker ju inte lika. Lyssnar man på den politiska läxdebatten kan man lika gärna låta alla föräldrar ta över lärandeprocessen när det blivit eftermiddag och skolan stängt. Ena stunden snackas det om utbildade lärares värde för inlärning och i nästa sekund kan vilken förälder som helst ta över uppdraget hemma.runt köksbordet.

Men det finns även allt för många pedagoger som vecka efter vecka skickar hem läxor för att det bara ska vara så. Och de lärare som sitter fast i läxträsket har också en annan syn på kunskap. Man vill kontrollera ett bestämt avsnitt eller kapitel, det är det som är själva grejen.'

Men vi, Sara och Johnny, som vill att våra medarbetare ska bedömas under hela resan kan inte jobba med läxor vecka ut och vecka in. Formativ bedömning handlar ju om att vi pedagoger ska finnas med  under hela lärprocessen. Och det är ju först då som vi kan få ett rättvist bedömningsunderlag.

I UNT förs just nu en intressant läxdebatt och det mest intressant är att hälften av alla rektorer kan tänka sig att skrota läxan....

Ännu mer intressant är läxans självklara status, trots att den inte alls finns med i skolans styrdokument. Läxor nämns överhuvudtaget inte.

Kan det vara så att företagen inte ser någon vinst med samarbete?

Nästan alla kommuner har som mål att företag och skola ska samverka. Man vill få till ett entreprenöriellt tänk över gränserna. Okey, visst är tanken god och visst kommer det i gång en del samarbeten. Men problemet verkar vara att få till någonting som håller i sig över en längre tid. Varför är det så?

Kan det vara så att företagen inte riktigt känner någon vinst i att vara med och samverka. När samverkansmötet är över och det blir vardag igen så är det inte lika självklart att man ska vara med och bjuda på sina kunskaper, åtminstone är det en del av våra erfarenheter. Eller är det så att det är pedagogerna som inte riktigt vill släppa in andra aktörer i skolan? Det kanske till och med är så att det är snäva tolkningar av kunskapskraven som placerar lärarna bakom katedern, ännu en gång?

Men det finns ju undantag, så klart. Om man sneglar lite på Ånge kommun så kan man hitta en del guldkorn. Det känns åtminstone som att deras nysatsning är rätt väg att gå.

Kreativitet och nytänk kräver ett stort mått av pedagogisk frihet och frågan är väl åt vilket håll de politiska vindarna blåser?...mer kontroll och mer statisk inlärning eller är det kreativitet och inre motivation som ska få råda?

Digital torka

Under flera månader har vi varit utan elevdatorer.....trassel med upphandlingarna är det svar som man får. Men vem vet egentligen var sanningen ligger någonstans?

Att vara entreprenöriell och lära på flera olika sätt underlättas självklart med tillgång på datorer. Samtidigt ställer den digitala torkan lite extra krav på oss som pedagoger.

Det är nu det gäller att hitta nya kreativa upplägg, alltså att vara öppen för andra sätt att visa vad man kan. Och det klart att man kan komma långt med färgade papper, lim, tejp och kanske lite trolldeg. Och det går ju fortfarande att jobba utanför skolan....

Det handlar om att se möjligheter istället för hinder.....

Varför gömmer man huvudet i sanden?

Nu börjar det likna en skandal....Nu har vi haft ännu en student från lärarutbildningen i Uppsala. Och det är samma visa varje gång. Lärarstudenterna, oavsett hur långt de kommit i sina studier, har ingen som helst aning om det entreprenöriella förhållningssättet och hur det ska omsättas i praktiekn.

• Man känner inte till begreppet
• Man har inte haft några föreläsningar kring entreprenörskap i skolan
• Man har inte haft något seminarium eller litteratur som belyser entreprenöriellt lärande.

Det mest anmärkningsvärda är att det är mer regel än undantag att vi möter lärarstudenter som inte har en susning om vad vi pratar o . Vi tar emot studetner regelbundet och har gjort det under flera år. Ingen har en aning det entreprenöriella begreppet.

Det klart att vi funderar om Lgr 11 inte gäller de som undervisar på lärarutbildningen. Vad beror det på att man är så nonchalant. Vi, Sara och Johnny, tror nog att det beror på okunskap och därför gömmer man huvudet i sanden. Hög tid att ni skärper till er på lärarutbildningen!!!!

Det klart att begreppet entreprenöriellt lärande blir svårt om man inte själv har undervisat i grundskolan  på ett par år. Men varför tar man inte hjälp av pedagoger som har den kompetensen och den erfarenheten?

Vi har både kompetensen och erfarenheten och det klart att vi ställer upp och bidrar om vi får en förfrågan.

Det är just sådana medarbetare vi utbildar med vår entreprenöriella pedagogik

Det går sakta i skolan, så oerhört sakta. Särskilt när man ska försöka implementera något som av tradition inte har tillhört skolan. Ibland verkar det som om hela samhället kan få förändras men skolan ska stå orörd. Skolan verkar vara någon slags helig plats där kreativitet ska bannlysas. I alla fall om ordet entreprenör finns med.

Fortfarande finns det pedagoger och andra vuxna som mer eller mindre skriker rätt ut så fort det pratas om entreprenörskap, entreprenöriellt förhållningssätt eller entreprenöriell pedagogik.

Men herregud vad är de rädda för? Vad är problemet?  Är det fel att lära sig på nya sätt eller tror de är någon slags nyföretagarutbildning vi bedriver.

En entreprenör ser möjligheter som han eller hon både vågar och kan realisera de. En egenföretagare däremot driver eget företag med syfte att tjäna pengar i första hand.

Det är entreprenörer som det behövs fler av. Alltså människor som tänker nytt,  tar egna initiativ och ibland även vågar chansa en del. Det är just sådana medborgare som landet Sverige behöver. Och det är just sådana medarbetare vi utbildar med vår entreprenöriella pedagogik.

Läxdebatten fortsätter...

Det finns nästan hur många åsikter om det här med läxor...En tycker att det ska finnas läxor i nästan hur stor omfattning som helst och andra tycker att läxor ska göras i skolan.

Vårt pedagogiska upplägg bygger på att man ska hinna med skoljobbet på våra so-lektioner. Vi bedömer våra medarbetare under lektionstid samtidigt som vi kan utmana och stötta var och en för ett mer effektivt lärande.

Entreprenöriellt lärande handlar ju om att lära på andra sätt och ofta i andra miljöer och då funkar det inte med stora högar med läxor. Rabbelkunskapernas tid är förbi. Nu är det andra kvalitéer som gäller, om nu någon hade missat det.

Läxdebatten har även blossat upp i Uppsala Nya Tidning. Här finns insändare och reportage men också så en intressant läsarundersökning som kommer att presenteras undernovember. Onekligen rätt spännande

Varför är det är bara vi som tänker vi gör?

Vi, Sara och Johnny, ser enorma fördelar med "stordrift".Alltså att man är två pedagoger som har större grupper. Det finns så många fördelar men varför är det är bara vi som tänker vi gör:

• Större säkerhet vid bedömning, ett sätt att komma närmare en mer likvärdig bedömning
• Ämnescoaching kan bedrivas under lektionstid.....man frigör tid helt enkelt.
• Det entreprenöriella tänket ökar....fler idéer och mer praktiska sammanhang

Men visst finns det saker som kan förbättras. Just nu väntar vi vårt ljudsystem....Installationen är på gång.

Att kunna prata och höras som vilken föreläsare som helst kommer att lyfta undervisningen ett steg till.

Hos oss levererar man på plats...

Läxdebatten blir allt mer förekommande.....och det är upprörda elever och föräldrar som tar ton. Så här såg det ut i UNT för ett tag sen:

"LÄXOR. Jag tycker att läxor ger för mycket stress. När jag kommer hem från skolan är jag alldeles för trött för att sitta ner och återigen börja med stressande skolarbete. Det skolarbete vi gör har sin plats i skolan, inte på vår fritid. En anledning är att man inte kan koncentrera sig lika lätt hemma som man gör i skolan. Tv:n låter, lillebrorsan skriker, hunden springer runt, man blir hungrig, man äter… När jag kommer och ska börja arbeta hinner jag bara jobba i max 10 minuter".

Vi, Sara och Johnny, tänker lite på annat sätt. Vi har våra "medarbetare" under hela skoldagen och det klart att det måste ligga i varje professionell pedagogs intresse att skapa en lärmiljö där alla kan lära sig i skolan.

Med ett entreprenöriellt förhållningssätt och formativ bedömning finns det inte plats för den traditionella läxan. Hos oss leverar man på plats...

Brist på resurser, intresse och stöd möter ofta den som vill arbeta entreprenöriellt

Vi, Sara och Johnny, har länge irriterat hos på varför lärarutbildningarna inte lyfter entreprenöriella lärandet i sina program för blivande lärare.

Flera år har gått sedan nya läroplanen men på lärarutbildningarna verkar man inte ha läst eller förstått skrivningarna om entreprenörskap i skolan.

Nu är det ju inte bara vi som börjar fundera varför det inte händer någonting. På konferensen  "Hur kan svensk utbildning främjas av entreprenöriell pedagogik"  lyfter man  många intressanta och kritiska tankar.

"Brist på resurser, intresse och stöd möter inte sällan den som vill arbeta entreprenöriellt, visar forskningen. Ragnar Åsbrink, sade apropå detta: Ett av de stora systemfelen i skolan är ensamarbetet. Skolledningen måste engagera sig, då blir det kraft". Konferensen arrangerades av Entreprenörskapsforum. 

Vi är snart inne på vårt sjunde år med ett entreprenöriellt förhållningssätt i våra so-ämnen....och visst har vi mött på en hel del motstånd. Men vi ser så stora vinster för våra medarbetare så elaka tungor behöver inte göra sig besvär.

Det klart man kan jobba mer kreativt

Det här med att jobba med det antika Grekland brukar vara måttligt populärt. Och det handlar säkert inte om innehållet utan i stället hur man får möjlighet att lära och visa sina kunskaper.

Självklart ska det vara teori och tydlig koppling till kunskapskraven. Men det innebär ju inte att man kan jobba mer kreativt...

Den här gången ska våra medarbetare i 8:an erbjudas att visa sin entreprenöriella sida lite extra. Nu ska det byggas och det ska jobbas praktiskt...trästickor, lim, papper, färg och spånskivor blir en bra början.

De grekiska stadsstaterna ska byggas med olika material och många detaljer från den antika staden kommer att falla på plats: Akropolis, hantverkshus, butiker, folkförsamlingen, kultur och konst......

Kan det bli ett samverkan projekt med slöjden? Ja, det klart det kan. Vi, Sara och Johnny, ser redan fram emot lite annorlunda presentationer, där våra medarbetare får använda sina teoretiska kunskaper i praktisk handling.

Det kan alltså vara roligt i skolan samtidigt som man lär sig!

Entreprenöriellt lärande för oss handlar mycket om att jobba i skarpt läge.....Man har målet klart för sig men hur vägen dit ser ut det vet man inte riktigt. Man kanske tror sig veta men när man arbetar med andra aktörer utanför skolan kan allt hända.

Det mest intressanta med ett sånt här pedagogiskt upplägg är att våra medarbetare brukar  gilla konceptet skarpt. Och en del av förklaringen ligger förmodligen i att man hamnar i situationer som man inte alls har tänkt sig och när "projektet" är avslutat visar det sig att resultatet blev bättre än man någonsin hade vågat hoppats på. Det kan alltså vara roligt i skolan samtidigt som man lär sig!

En skola som har intressant samverkansprojket på gång är St: Ilian skolan i Västerås.

Åttorna i S:t Ilians skola i Västerås har under den årliga temaveckan ”Varumärket i vardagen” gjort reklamfilmer åt företagare i Erikslunds shoppingcenter. I skarpa projekt får eleverna se verkligheten som den är, resonerar skolan.

Ett liknande upplägg  är på gång för våra sjuor. Kunskapskraven i samhällskunskap kommer att stå i centrum och olika företag ska vara involverade.

Lokalt näringsliv och kommunal skola som samarbetar?

Nu är det upp till bevis. Det finns faktiskt en hel del företag i kommunen som har anmält intresse av att samarbeta med skolan, alltså en färdig kontaktlista att utgå i från. Ochegentligen låter det för bra för att vara sant...men så ligger det till.

Det här är ju en suverän utgångspunkt för alla pedagoger som tänker sig ett mer entreprenöriellt förhållningssätt i och utanför klassrummet. Visst låter det enkelt och det enda som krävs är att man tar kontakt.

Antingen så har man egna idéer på hur samarbetet ska gå till eller så sätter man sig ner och funderar tillsammas. Lokalt näringsliv som samarbetar med kommunal skola, onekligen så låter det spännande.

Att vi, Sara och Johnny, kommer att testa kontaktlistan är helt klart. Vi hoppas på det bästa och vi tänker blogga om både hinder och möjligheter som dyker upp.