Det märks att terminen snart är slut. Och det är ju nu som allt ska göras...helst samtidigt. Eleverna är bekymrade över alla prov som ska hinnas med. Det är inte bara ett eller två prov per vecka. Nä, lärarna verkar vara mer eller mindre desperata och nu smygs det in prov som aldrig förr. Istället ändrar man byter man ut provbegreppet till läxförhör eller någon form av redovisning eller inlämning.
Men det inte bara eleverna som går upp i varv när provmaffian drar igång. Pedagogerna själva, som faktiskt dragit igång eländet, skriker lika högt eller högre. "Hur ska jag hinna rätta allt som jag ställt till med"?
Det här arbetssättet är minsann inget som är nytt i skolan. Nä, det har väl hållit på si så där sen folkskolan startade 1842. Förändringar går inte särskilt fort i plugget. Om nu någon skulle tro det.
Det mest intressanta är att nu är alla vackra tankar om formativ bedömning som bortblåsta. "Jag måste ju ha på fötterna om jag ska sätta betyg". Och vilket värde har alla konferenstimmar när lärarkåren nästan sjungit i kör att nu ska vi minsann blir mer formativa.
Det mest anmärkningsvärda är att både provhysterin och stressen går att bota med mer flexibel bedömning. Styrdokumenten är också tydliga. Formativ bedömning är inget man som lärare kan välja bort. Det ska finnas med som en naturlig del av elevernas lärande och det gäller i alla ämnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar